att älska...

Att älska någon eller något är otroligt starkt. Det är inget man bara gör utav en slump. Det är något man bygger upp eller fram. Det finns alltid människor man älskar men till olika grader. Familjen älskar man på ett sett, vänner på ett annat och en kärlekspartner på ett annat. Men det är samtidigt människor som får en att bli lycklig och må bra. Så ska det vara. Men sen har vi de fallen då någon du tror du älskar helt plötsligt hugger dig i ryggen och får dina känslor att bli som bortblåsta, under en tid. Sen kommer de smygande tillbaka och lyckan som fanns blir till något dåligt och jobbigt att bära på. Något som får dig att må dåligt och fundersam.
Under denna korta tid sen jag tog studenten har det hänt otroligt mycket i mitt liv. Kompisar har kommit och gått, jag har fått vänner för livet. Även insett vilka som är mina riktiga vänner och vilka som är ens kompisar och enbart ytliga. Det är tufft att sätta in någon du trodde var din vän i ett fack och inse själv att det är ytligt och inte äkta. Att man "slösat" så mycket tid, ord och kärlek på något du trodde var äkta men som visar sig vara motsattsen...
Det gör ont att inse, och det gör ännu ondare att bli sårad och lämnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0