Världens klokaste Sofia
Min älskade vän, Sofia är smartare än vad jag trott. Hon får mig att inse så sjutk mycket här i livet. Saker jag inte ens hade tänkt på att man ska inse, ta vara på, leta efter, njuta av och allt det där lilla extra. Hon la nyss upp en text på hennes blogg som är riktigt sjukt jävla sann. För sann var att vara skriven av henne nästan. För så jag känner henne och så vi lever när vi är tillsammans så finns det inte mycket i vår värld. ( You know what i mean darling)
Läs och inse!
Läs och inse!
Hjärnspöken
Sitter i köket och funderar. Jag är så jävla bitter. Ingen aning varför. Har en såndär "hejjagärfuläckligochjävligtfetdag". Varför fattar jag inte. Men så är det. Dagar som denna då man tycker alla andra är snyggare, bättre, smalare och roligare än sig själv. Varför? Varför varför varför i helvettet ska man tänka så? Det är vi kvinnor. Eller vi med monster i hjärnan. Nä. jag tror att alla har monster i hjärnan, bara det att monsterna är olika effektiva. Alla dom utstrålar självförtroende och är i stort sett konstant glada har ett monster som gått i ide. Jag hade med velat ha det. Men nej tydligen inte. Vissa dagar är allt perfekt. Man känner sig snygg, fräsch, rolig, grym cool och man till och med älskar sitt mag-fett för det är en del av mig, och därför är det bara perfekt. Sen har man dagar som dessa. Sitter och och tycker synd om mig själv, för jag är ful och tjock. Egentligen, HALLÅ?! Helt efterblivet. Jag är väl inte mycket att hänga i granen med endå, ser ut som alla andra och har mitt trevliga magfläsk som inte ens är så mycket att det är anmärkningsvärt, men om jag nu tycker det är så jävla fult så får jag ju göra något åt det istället för att sitta här och söka bekräftelse. Även om man får bekräftelse eller inte så ser jag ju likadan ut och fettet är fortfarande kvar. Men om det hade vart så lätt hade jag inte suttit här och tyckt synd om mig själv.
.
Vad kan vi dra för slutsats om detta? Jo, fatta hur fantastisk våran hjärna är. Hur glad den kan göra oss, hur ledsen den kan göra oss. Hela humör-processen. Nej ska inte börja tjata om detta för då kommer jag skriva en hel roman. Det har jag i för sig redan gjort men vi orkar inte med en till.NU, 4 sms från världens finaste kille och ett samtal från mammi så känns allt så himla mycket bättre. Det är konstigt. Så fort man bli av med känslan av ensamhet (som ibland är så himla härlig, och ibland ett helvette) så känns allt så sjukt mycket bättre. Man känner sig älskar, fin och uppskattad för den man är. Och det är jag. Jag vet att mina vänner, familj, pojkvän och alla uppskattar mig för den jag är, precis som jag uppskattar dom på de sättet. Ni är knas, allihopa och det är därför jag älskar er så sjukt mycket.
Skrivet av Sofia ♥
Jag och Sofia på min student!
Sofia tipsade även om denna videon.
Kommentarer
Postat av: sofia
ja, ibland lyckas man allt ;) Jag älskar diig finaste tjejennn
Trackback
